OM ATT VARA FÖRUTSEENDE
2008-08-28
Häromdagen flög jag ned till Helsingborg i ett ärende och även om jag numera räknar med att allt kan hända när man flyger, så var denna erfarenhet oväntad. Efter att tämligen problemfritt flugit mellan Umeå och Stockholm hade jag lyckats sätt mig till rätta på SAS-planet som skulle ta mig till Skåne. Då hörs plötsligt Kaptenens röst i högtalaren och meddelar att på grund av att flygplanet som kom från Paris flugit så länge på hög höjd hade bränslet i tankarna blivit väldigt kallt. Detta i kombination med den fuktiga luften på Arlanda hade gjort att is bildats på vingarna och att vi nu väntade på spolbilen som skulle avvisa planet. Detta skulle ta några minuter, vilket kändes ok. Säkerheten främst!
Efter ett par minuter hördes kaptenens röst igen. Det var en blandning av skam och uppgivenhet i hans röst som sa:
Häri i Stockholm verkar de inte ha förstått att hösten har kommit, så de har inga spolbilar i drift…….
Vad göra? Jo, nu satte markpersonalen igång att med händerna slå bort isen från vingarn i brist på spolbil. Jaga bara det funkar kan man tycka, men inte kändes det speciellt förtroendeingivande.
Tyvärr är det ofta så att flygförseningar och annat flygstrul är Luftfartsverkets fel, men det blir flygbolagen som får ta skiten.