
2008-02-05
En sak som förbryllat mig i möten med människor är den otroliga rädslan för konflikter som finns. Vad som är än mer intressant är den energi vi lägger på konfliktlösning, inte minst i arbetslivet där vi plockar in företagshälsovård och andra konsulter för att det uppstått lite fnurra på någon arbetsgruppstråd. Det riktigt intressanta blir att själva konfliktlösandet blir en målsättning i sig, inte resultatet, dvs det är viktigare att konflikten löses än själva utfallet.
Detta resulterar ofta i en riktigt hederlig svensk KOMPROMISS, detta fenomen som inte med ord tillräckligt kan beskrivas hur idiotiskt det kan vara. Kompromissen i detta sammanhang blir ofta bara att parterna skall komma överens om att det båda hade fel och att ingen av dem går därifrån nöjd Måste det vara så? Än en gång, kompromissen blir målet och utfallet lir sekundärt.
Typiskt svenskt!