OM TOMMA TITLAR OCH FINA FLOSKLER
2008-02-20
Vem vill sätta sig i ett flygplan där förarens kunskap om flygning är begränsad till vad han läst i sin helårsprenumeration av tidningen Flygmagasinet? Motsvarande orimlighet sker varje dag inom primärvård, företagshälsovård och rehabilitering. Många sjuka/sjukskrivna får möta personer som inte har adekvata kunskaper utan baserar sin titel och sitt omhändertagande på enstaka kurser och mycket ytliga utbildningar som snarare bör ses som informationer.
Det finns dock ett stort kvalitetsproblem, såväl primärvård som inom företagshälsovården och flertalet av rehabiliteringsföretagen. Där verkar personer som använder sig av titlar som syftar till att visa på kompetens, men som i själva verket många gånger saknar substans. Exempel på sådana titlar är certifierad stresskonsulent, licencierad hälsocoach, auktoriserad stressfysiolog, , diplomerad rehabiliteringskonsult etc. Dessa och liknande titlar ser man främst i de privata företagen medan man inom företagshälsovården ofta använder sig av titeln beteendevetare. Man använder sig också gärna av begreppet terapeut, ofta i kombination med ett prefix som drog-, samtals- etc
Orden diplomerad, licensierad etc indikerar att det finns ett godkännande och en kvalitet i de kunskaper man besitter. Men titlarna säger inte vem som diplomerar eller licensierar. Oftast görs detta av fristående testutvecklingsföretag, copyrightinnehavare eller andra som skapat en produkt som har en marknad på verksamhetsfältet, och som alltså har ett eget vinstintresse att vill nå ut med produkten. Det finns ingen garanti för att kunskapsnivån räcker för att kunna hjälpa personer under sjukskrivning. Den enda kvalitetskontroll som idag finns inom hälso- och sjukvård/rehabilitering är det tillsynsansvar som Socialstyrelsen har. Detta ansvar begränsar sig, med några undantag, endast till personer med legitimation att utöva sitt yrke.
Terapeut betyder ”person som ger sjukdomsbehandling” (SAOB 2002). De flesta kan nog hålla med om att för att ge sjukdomsbehandling krävs en omfattande utbildning. Det finns idag endast 2 yrkestitlar som innefattar ändelsen terapeut och som är godkända av Socialstyrelsen att bedriva hälso- och sjukvård i kraft av sina legitimationer. Dessa är Legitimerad Psykoterapeut och Legitimerad Arbetsterapeut. För dessa yrken krävs det långa utbildningar, med fastställda studieplaner och examinationer. På detta sätt kan kvalitén i dessa professioners verksamhet garanteras. Inga andra terapeuter har denna typ av kavlitetskontroll som gör att de godkänns som legitimationsyrke. Sålunda bör man aktivt ifrågasätta vilken kompetens man har då man kallar sig för Rosenterapeut, Samtalsterapeut, Drogterapeut etc.
Det är dags för samhället att skärskåda tomma titlar och istället kräva väl dokumenterad kompetens när det gäller vilka personer som faktiskt skall arbeta runt personer med ohälsotillstånd.
Det finns all anledning att ifrågasätta devalveringen av titlar, och av kvaliteten inom hälso- och sjukvård/rehabilitering som följer med en sådan devalvering. Titlar som terapeut bör titelskyddas och krav på att uppge grundprofession bör införas inom denna sektor. Samhället måste också börja ställa högre krav på vilken utbildning man ska ha för att få verka inom denna sektor.
Idag får faktiskt vem som helst kalla sig terapeut, så vem är det du hamnar hos – är det en kristallterapeut som använder olika stenar för att ”balansera dina energier”? Eller sitter du kanske mitt emot Hans Scheike? Eller har du haft turen att hamna hos någon med adekvat utbildning?