PREMIÄR

2008-01-13

Sådär, då var den i gång. Nya hemsidan är uppe och även denna lilla elektroniska dagbok. Nu skall här bloggas om det mesta och inte för att jag har tänkt bli någon ny Alex Schumann, men speciellt snäll har jag inte alltid tänkt vara.. Det finns faktiskt ganska mycket man kan vara lite grinig kring, och varför då inte passa på. Vi börjar direkt:7

Jag blir så ohyggligt less på många av mina kollegor. Ja, psykologer alltså. Varför skall det vara så jäkla svårt att tala ur skägget. Många som kritiserar oss psykologer tycker att vi bara mumlar, uttrycker oss vagt och mest säger: ”…jaså upplever du det på det viset..” och ”…det beror på…” och andra liknande icke-åsikter. Jag hamnade i en diskussion med en kollega som tidigare hade uttryckt sitt missnöje över att psykologer uttryckte sig i media kring olika saker och menade att detta kunde få allvarliga konsekvenser för hur våra patienter och klienter betraktar oss. I och för sig hade kollegan rät, visst kunde det få konsekvenser. Men den konsekvensen skulle väl vara att majoriteten (det finns bara cirka 8000 psykologer i Sverige), dvs de som inte är psykologer, skulle förstå att vi psykologer är precis som alla andra. Vi kan ha åsikter, vi kan bli förbannade och vi torkar oss i röven vi med. Problemet för kollegan skulle väl vara att denne skulle vara tvungen att kliva av sina höga hästar och börja gå omkring på stan som en vanlig man, eller kvinna just i detta fall.

Så, det var den första mentala fisen som släpptes på denna sida. Fler kommer sannolikt!