TESTOMBUDSMAN
2008-03-14
et testas mer och mer i arbetslivet. Då menar jag tester av personer och inget annat. I takt med att man lägger ner större energi på rejäla rekrytringsprocesser inför nyanställningar ökar testanvändandet och i arbetet med individ- och grupputveckling sker samma utveckling. Mera test. Det har jag inget emot, snarare tvärtom. Jag tycker det är viktigt att vi försöker göra så god research som möjligt då vi rekryterar bland annat.
I mitt arbete som verksamhetsansvarig för Stiftelsen för Tillämpad Psykologi (STP) har jag dock märkt av en följdeffekt av det ökade testandet. Jag får 1-2 telefonsamtal i veckan från personer som på olika sätt känner sig konstigt behandlad i samband med testning. Det kan röra sig om att man fått göra ett test som känts helt fel i sammanhanget, att man aldrig fått veta syftet med det, att man aldrig fått någon återkopplig, eller att man fått en återkoppling som ”Testet visar att du är en psykopat, du kan inte jobba hos oss!”. Det sker också att arbetsgivaren offentliggör gruppmedlemmars resultat från personlighetstest i grupputvecklingssyfte. Förkastligt naturligtvis!
Ett stort problem kan vara att det inte finns någon kontrollinstans när det gäller test och testanvändning. Därför har tankarna på en ”testombudsman” kommit över mig. Jag tycker att arbetsmarknadens parter, inte staten eller annan, borde kunna finansiera en instans dit arbetstagare/arbetssökanden och arbetsgivaren kan vända sig om man känner sig felaktigt bemött i ett testsammanhang. Testombudsmannen skall kunna följa upp vad som hänt, genom intervjuer, få ta del av testutlåtanden mm för att se om testningen gått till väga på ett metodologiskt och etiskt korrekt sätt. Allt i syfte att bidra till en förbättringsprocess. Att ge sanktionsmöjligheter känns inte rimligt eller nödvändigt.